Bonden och hans välutrustade lada

Min familj har alltid haft en stuga där jag tillbringat många semestrar, både sommar och vinter. Det har varit en plats för gemenskap, glädje och avkoppling där fina minnen skapats. Jag tänkte ofta på bonden och hans välutrustade lada när jag behövde styrka och lugn. Efter en svår skilsmässa förra hösten tog jag ledigt och åkte ensam till stugan. Solen sken, fjällen brann i höstfärger, men mitt humör var tungt. De första dagarna höll jag mig inne, läste, sov middag och drack vin ibland. Hösten är kall och rå, och jag längtade efter värme i kropp, tankar och själ. Ibland ringde jag snack24 för sällskap och långa samtal, och tänkte på bonden och hans välutrustade lada som en symbol för trygghet.

Snyggaste mannen

När helgen kom och vädret slog om med regn och blåst insåg jag att jag glömt det viktigaste, ved. Jag försökte köpa på affären och bensinstationen, men allt var slut. En man tipsade om bonden och hans välutrustade lada som kanske hade ved att sälja. Jag tackade ja och fick vägbeskrivning till en gård jag aldrig hört talas om. Gården låg avsides men var välskött och charmig. Jag möttes av en katt men ingen människa. När jag hörde ljud från ladan gick jag in, och där stod han, som bonden och hans välutrustade lada själv. En man i tajta jeans och rutig skjorta med en blick som fick tiden att stanna. Jag ringde sedan snack24 och berättade om mötet. Han var inte en gammal bonde utan en av de snyggaste män jag sett.

Stadsbo i kylan

Jag frågade om det var han som var Knut, och han log med ett skratt och bekräftade det. Han påminde om bonden och hans välutrustade lada, och undrade om jag var en stadsbo som inte tänkte på att hösten var kall och att man behövde ved för att hålla värmen. Jag svarade självsäkert att ja, jag är stadsbo, men känner till många sätt att hålla värmen. Hans blick svepte över mig med samma trygghet som bonden och hans välutrustade lada, och han log med ett uttryck som fick det att pirra i magen. Jag rodnade över hur mina ord kunde tolkas, men han sa inget mer, bara ett litet skratt. Det var något med honom som väckte en ny nervositet, jordnära men ändå laddad. Sen skickade jag ett meddelande via snack24 om mötet.

Ungkarl med charm

Han skrattade och sa med värme i rösten att jag skulle följa med in på en kopp kaffe. Jag presenterade mig som Bente, och medan han gick framför mig kunde jag inte låta bli att beundra hans rygg och vältränade kropp. Gode Gud, vilken snygging. Men jag utgick från att han hade en liten bondefru inne i huset. Till min förvåning var köket rent, organiserat och hemtrevligt. Han ursäktade att han inte hade bakat något och sa att som ungkarl får man antingen köpa i butiken eller hoppas att någon dyker upp med tårta. Jag skrattade och kände hur hans energi smittade. Det bubblade i honom och jag började känna mig allt mer avslappnad.

Ingen fru i sikte

Jag började ana att det inte fanns någon fru i huset, och genast pirrade det till i kroppen. De senaste två åren hade varit tunga på många sätt, men den här mannen väckte liv i mig igen. Han berättade att han tagit över gården efter sin farfar och renoverat mycket. Tidigare hade han arbetat som veterinär, men ville nu leva närmare naturen. Då förstod jag varför jag aldrig sett honom tidigare, för honom skulle man aldrig glömma. Rufsigt blont hår, knallblå ögon, kritvita tänder och en kropp som såg ut att vara skulpterad. Vi pratade länge, tills han plötsligt frågade hur jag skulle få in veden i min lilla låda. Jag sa att den var ny, men han skrattade och kallade den en skräplåda. Jag kunde bara hålla med honom.

Sällskap och hetta

Han erbjöd sig att köra upp veden om jag bjöd på middag. Då kunde vi elda och prata en stund. Vem tackar nej till värme och sällskap? Vi bestämde att han skulle komma om några timmar. Jag for till stugan, lagade mat, sminkade mig och tog på en blus som framhävde mina former. När han kom hade han med sig ett rejält lass ved. Jag hjälpte till, och både jag och luften blev snabbt varm. Plötsligt vände han sig om och sa att det kanske var mer än stugan som behövde värme. Jag hann inte svara innan jag var i hans armar. Starka armar, heta läppar, jag smälte. Det blev en oförglömlig helg, och efter den var jag nästan varje helg på gården. Med bonden och hans lada. Har jag tur är det jag som bakar i hans kök till slut.