Bonden och hans välutrustade lada

Min familj har i alla år haft en stuga, och jag har tillbringat några semestrar där både sommar och vinter. Det har alltid varit ett ställe där familjen samlats och vi har alltid kul tillsammans. Skidåkning på vintern och vandring på sommaren. Eller långa lata dagar framför eldstaden med god mat, dryck, böcker och skratt.

Förra hösten gick jag igenom en jobbig tid efter att jag skilde mig och bestämde mig för att ta några veckor ledigt. Jag åkte till stugan ensam tills saker och ting lugnat sig och för att samla kraft. Sagt och gjort så packade jag bilen och åkte till fjälls. Det var härlig höstsol och vackra färger så jag kunde inte klaga på annat än mitt eget humör, jag var less på allt och alla. De första dagarna var jag inne, läste, sov och tog några glas vin. Hösten är kall och jag gillar värme.

Helgen kom och då kom regnet och vinden. Det jag inte hade tänkt på var ved. Jag kunde bara glömma att tända eldstaden. Jag tog bilen till affären och bensinstationen, men de hade inget hemma. Då sa han vid bensinstationen att Knut hade ved, han kunde ringa och höra med honom om han kunde sälja lite så jag slapp stå och frysa ihjäl. Jag tackade ja direkt. Jag visste inte då att det var bonden och hans välutrustade lada han menade.

Jag fick vägbeskrivningen och körde iväg. Gården var lite avlägsen, väl underhållen och mysig. Jag tycker att det var lite konstigt att jag under alla år har bott i stugan jag aldrig hört talas om antingen mannen, gården eller om bonden. Jag tänkte att den här killen är nog en gammal man med en ordning utöver det vanliga. Jag möttes av en söt liten katt och tänkte, ja han som är bonde gillar ju djur. Jag gick runt och tittade, men såg inte en människa. Då hörde jag ljud från ladan. Jag gick upp på ladubron och in, jag ser en man i tajta jeans och en tjock rutig skjorta, en stor ryggsäck och jag kan lova att det inte fanns någon gammal man. Det är en av de snyggaste männen jag har sett i mitt liv.

Jag undrade om det var han som var Knut. Han skrattade och bekräftade att det var han. Han undrade om jag var stadsbo som inte tänkte på att hösten var kall och att man måste ha ved för att hålla värmen. Jag är inte den som inte har svar på tal så jag sa ja, jag är stadsbo, men jag vet många sätt att hålla sig varm. Hans blick svepte över min kropp och med ett litet leende sa han att jag trodde att jag lyckades hålla mig själv och andra varma. Jag rodnade när jag hörde svaret och hur det kunde tolkas, det jag sa.

Han skrattade bara "kom nu stadsfröken så går vi in och tar en kopp kaffe". Jag sa att jag heter Bente. Han gav mig ett käckt leende och gick framför mig. Jag måste erkänna att jag stirrade på hans bakdel och hans breda ryggrad. Gode gud vilken snygging han var. Men han har säkert en liten bondekvinna inne tänkte jag.

Vi gick in i köket, det var rent. Han gjorde kaffe och beklagade att han inte hade bakat. Han sa att antingen får man köpa i butiken eller satsa på att någon kommer med tårta när man är ungkarl, sa han och skrattade sitt bubblande skratt. Jag var också tvungen att skratta, det smittades.

Jag tänkte, att då fanns det ingen liten fru här och märkte hur det började kittla i kroppen. de senaste två åren hade varit svårt på alla sätt, så jag måste erkänna att den här mannen fick blodet att koka. Han berättade att han hade tagit över gården när hans farfar gick bort och han hade renoverat mycket. Det var det här livet han ville leva. Han var egentligen veterinär och hade jobbat borta många år. Då insåg jag att jag inte hade sett honom förut, för den här mannen är en som man inte glömmer. Det rufsiga blonda håret, hans knallblå ögon, vita tänder och en kropp som en gud.

Vi satt och pratade ett tag innan han kom på och undrade hur jag skulle få in veden i den lilla skräplådan jag hade. Jag, vad, skräplåda? Den är ny. Han skrattade, jodå, säkert, bra i en stad, men knappast till ett lass med ved. Jag var tvungen att hålla med om det. Han sa att han kunde köra upp det om jag hade lite middag och då kunde vi elda upp i eldstaden och prata lite om jag ville. Vem säger nej till ved, härlig rå och het värme?

Helt klart att jag inte tackade nej till det erbjudandet, varken veden eller sällskapet. Vi kom överens om att han skulle komma om ett par timmar. Jag kastade mig i bilen och åkte till stugan. Jag gjorde maten snabbt eftersom jag ville sminka mig lite och dra en borste genom håret och ta på mig en blus som visade mina relativt fina former. Jag hörde bilen komma och det var inte ett litet lass han hade med heller. Jag gick ut och sa att jag hjälper dig. En del av vårt skogsbruk är en annan bonde som lånar till fåren lite högre upp. Vi lastade veden, jag blev varm och het. Då vänder han sig om och säger med en mjuk röst: "Tänk, det är mer än stugan som behöver värme tror jag."

Jag sa ingenting och innan jag visade ordet jag var i hans armar. Fasta armar, en perfekt, muskulös kropp och läppar som fick mig att smälta. Jag fick en häftig tid i stugan och efter den resan spenderade jag mer eller mindre varje helg på gården med min snygging. Med bonden och hans välutrustade lada. Om jag har rätt så blir det nog jag som bakar i hans kök till slut.